Sprutan verkar inte ha gett några men alls men vi får se om föräldrarna är lika tappra.

Annars händer det mycket nu och jag utvecklar nya färdigheter hela tiden. Mammigheten har börjat och att bli lämnad i lekandes i ett rum är inte helt uppskattat. Vrålar högt och om mamma vänder förbyts det snabbt i ett skrattande som återigen blir vrål om hon försvinner. Helt i enlighet med de populärvetenskapliga böckerna om utveckling som föräldrarna bläddrar i. Ett klockrent exempel var idag hos min lilla kompis W. Var mycket fascinerad av en svart liten leksak som rörde sig själv och lystrade till namnet Svea. Höll ett vakande öga och när hon utan förvarning kom fram och pussades vrålade jag värre än vid sprutan. Från mammas famn var hon dock fortfarande otroligt intressant. Mamma bockar av: Det lilla barnet börjar iaktta ett djurs rörelser.