Allt väl och nu äntligen har framtanden tittat fram. Mamma och pappa fällde en tår av glädje och upptäckte ännu en vit tagg i överkäken. Träffade prästen som ska döpa mig på söndag, hon var cool och vi klickade direkt. Ingen garant dock då mitt humör varierar från dag till dag. Nätterna har tyvärr blivit än sämre och nu vill jag inte alls vara själv. Mamma har svårt att sätta emot när tänderna bråkar men nu när två tittat fram och det inte finns någon förkylning att skylla på blir det nog ändring. Krypandet går bakåt, ja alltså ålar jag mig bakåt men uppenbarligen är det kul också.

Idag har jag varit med mamma på kafé. Hon drack kaffe och jag käkade pure samt övade på mina modellposer. En svår, en söt.