Idag har jag genomgått mitt första hysteriska köande. Inte till någon fräck klubb eller hett efterlängtad konsert utan till den beryktade första influensasprutan. Rakt i låret - utan nåd. Stora tårar trillade men efter lite välling var jag kommunicerbar. Kompis T kom förbi och lånade mitt skötbord och vi snackade lite genom spjälorna på min säng. Fortfarande ganska oberörd av sprutan och vi håller tummarna inför natten.